Jbreling

Framför mig har jag en trasig kanin. Låter det konstigt ? Usch, jag vill bara gråta för det. Jag tappade den såklart i golvet. Jag lyckades i alla fall rädda den andra kaninen. Jag har två glaskaniner som kommer från min farmors syster. Jag har inte sett dem sen jag var liten. Mamma plockade upp dem ur en låda för ett tag sen. Plötsligt blev jag 5 år igen, då jag var i hennes lägenhet. Hon sa att jag fick välja precis vad jag ville i hela lägenheten. Och jag valde den lilla glaskaninen. Senare fick jag hans kompis som hörde till. Det är liksom det enda jag har kvar från henne. Hon dog senare.. efter min farmor dock. De båsa är det enda som fanns kvar efter att de flytt från Ungern. Hela familjen försvann under andra världskriget. Jag kan inte låta bli att tycka att det är intressant. Tänk om dom levt och kunde berätta ? Det pratades tydligen aldrig något om det. Min farfar och pappa vet inte så mycket. Och jag var så himla liten när dom dog..
Kaninen tappade öronen, så den ska lagas. Jag tror att det går. Typiskt mig.

Dessa dagar är inte roliga kan jag berätta. Pms heter det. Och jag HATAR det. Man känner sig allämnt fulast i världen och hornen växer ut i pannan. Minsta lilla kan få mig att känna mig värdelös. Tur att jag har sån självkontroll att ingen märker nått. Förutom några extra äckliga finnar som alltid lyckas ploppa ut.. vad man än gör. Varför är det så orättvist?! Mer mens åt killarna. Aja, nu måste jag sova. Det ska bli en walk imorrn .. kaffet är redan fixat så att det bara är att trycka på knappen på bryggaren.


Allt handlar om att planera tiden rätt.. tror jag. Fin bild som jag haft sparat på datorn ett tag.

Godnatt